Direktlänk till inlägg 29 januari 2013
Tio år. Tio fina, äventyrliga, kärleksfulla år. De allra bästa åren i mitt liv. De år då det varit Du och jag. Genom allt. Historien om hur vi möttes, allra käraste C, är verkligen något att berätta för våra barn och barnbarn. Om det nu behagar dyka upp en unge, ett barn, vårt barn, vår Miniminguez. Vi har varit spontana Du och jag. Vi har njutit, rest, älskat och skrattat. Vi har tänkt att livet nog för oss åt det håll som passar oss bäst, dit där vi hör hemma. Att vi och livet inte skulle vara överens om var hemma är har vi inte tänkt på. Barn har alltid varit en självklar del av det vi kallat framtiden. Nu lever vi plötsligt i framtiden Du och jag...men utan barn. Vi försökte så länge, höll humöret uppe, provade igen. Inget barn, ingen Miniminguez. Åren gick. Vi fortsatte njuta, resa, älska och skratta. Du och jag. Fertilitetsutredningarna efter 4 års försök drog ut på tiden och gav oss inga svar alls men de gav oss rätten till att få behandling mot det man kallade för vår ofrivilliga oförklarliga barnlöshet. IVF. Och där står vi nu idag, alldeles i början av ett nytt kapitel i det liv som är vårt. Mitt i drömmen om, väntan på, längtan efter, ett barn. Let´s do this! Låt oss älska och skratta oss igenom det, för vad som än händer är det för alltid Du och jag.
Igår var vi äntligen på vårt lika delar efterlängtade som fruktade första VUL. Jag var så nervös att jag kände mig sjuk innan det var dags. Veckorna sedan vi sett plusset hade jag haft en massa symtom på graviditet som kommit och gått, och så...
Ganska snart efter att vi anlände till IVF-kliniken i lördags vid lunchtid fick vi stillat vår oro. Av de 7 plockade äggen hade 4 lyckats befruktats med hjälp av ICSI, varav en finfin 4-cellig krabat (vi tror det är Magnolia) återfördes och s...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | 31 |
||||||
|