Det nya året 2013 hade just börjat. Det var vinterns hittills kallaste dag den där dagen den 17 januari. Vi tog bilen och körde de långa milen norrut mot det som skulle bli vårt allra första besök på IVF-kliniken. Vi pratade i bilen om hur vi skulle gå till väga om bilen fick motorstopp mitt i skogen och vi var tvungna att överleva natten i trettio minusgrader. Lucky me som har en viss Herr C som alltid har en plan, med filt och extrajacka i bagageutrymmet skulle vi nog klara oss eventuellt. Vi checkade in på ett hotell mitt i stan, unnade oss take-away och en flaska rött, sov som små mopsar, snarkandes, hela natten.  

Introduktionsmötet morgonen efter gick bra -"Hejhej tant doktorn, ja kolla du upp här i den välundersökta fjappan. Visst är hon fin? Eventuellt lite fientligt lagd men annars, felfri. Där skulle Miniminguez trivas bara h*n behagade flytta in". Och det är just det de ska hjälpa oss med på kliniken; att övertala någon att flytta in där. 2 IVF-försök är vi beviljade, snålt som bara den då vi bor i ett län som suktar efter tillväxt, tack för lort landstinget. Med 2 försök har vi väl lite mindre än 50% chans att lyckas. De som bor i ett annat landsting och får 3 försök däremot har mer än 70% chans. Hoppas h*n inte är svårövertalad den där Miniminguez. Kurs i sprutteknik, snabb genomgång av hormonbehandlingens eventuella biverkningar, en massa informationshäften och ett varmt och viktigt "Lycka till"...sen körde vi hem igen. Förväntansfulla. Realistiska. Spända. Längtandes.