Idag har äggen blivit plockade, spermaprovet frambringat, och i detta nu ligger förhoppningsvis äggen och blir befruktade i värmeskåpet på IVF-kliniken.  7 små tappra krigarägg, vilka alla är namngivna av mina fina tjejkompisar. De hade gissat på 8 ägg så ägget Evert misstänks ha avlidit, men Murklan, Dugg, Mercedes, Magnolia, Pablo och Hector (den siste har jag glömt namnet på) åkte alla rutschkana upp i en sugkateter, ner i samma burk som spermierna och in i värmeskåpet där vi hoppas att de trivs till på lördag. Ännu en milstolpe avklarad i jakten på Miniminguez. Nu väntar vi med spänning och ett uns oro på att få besked om någon av våra ägg klarat sig, blivit befruktade och är redo att fortsätta utvecklas in my lifemother.

Den senaste veckan har gått i ett rasande tempo, från första vaginala ultraljudet i fredags, höjda doser puregon över helgen, sedan nytt ultraljud i måndags som visade stora fina äggblåsor., ägglossningssprutan Ovitrelle i tisdags och igår bilfärd till Umeå för äggplocket idag. Vad man upptäckte under denna stimulering var att min ena äggstock inte alls reagerat på behandlingen och att alla 7 ägg satt på den högra äggstocken. Kanske kan det vara en anledning till våra svårigheter att få barn, att jag bara har ägglossning ca varannan månad? 

Äggplocket gick bra. Jag hade såklart läst bloggar med skräckhistorier om äggplocket och förväntade mig att uppleva mitt livs största smärta så därför blev jag positivt överraskad. Jag fick en lugnande tablett och en nål i armen en timme innan äggplocket. Citodonet fick mig att stressa av, för såklart var det nervöst att äntligen vara här. Tänk om där inte var några ägg?! Sköterskan förklarade lugnt och metodiskt hur allt skulle gå till innan vi blev invisade i ett rum precis i anslutning till labbet där äggplocket skulle ske. Jag intog gynstolsposition medan C satt vid stolens huvudända och kikade på ultraljudsskärmen. Lokalbedövande sprutor down there, morfin i nålen i armen och sen sögs äggblåsorna en efter en upp i en sugkateter fäst till en nål på ultraljudsstaven. Jag kände mig lite yr och lullig av morfinet och själva ingreppet var helt smärtfritt. Strax efter att doktorn börjat punktera folliklarna hörde jag hur de ropade "ägg" från labbet, hell yeah, jag kan det här med att odla ägg! 10 minuter senare stapplade jag in till vårt rum igen för frukost och vila med beskedet att de funnit 7 ägg. 

Efter frukosten kände jag mig kaxig och började säga till C att - det här var ju ingen fara, helt smärtfritt, jag är en superkvinna...moahahahaaaa, det skulle jag aldrig ha sagt. Så fort lokalbedövningen släppte kom smärtan från helvetet, tänk er mensvärk x 10 000, jag vred mig i sängen och grät av smärta. Inget mer smärtstillande kunde jag få men jag erbjöds TENS och smärtan gav tack och lov med sig efter en timme.  Med instruktioner om fortsatt medicinering med vagitorier och en tid för återinföring på lördag fick vi sedan åka tillbaka till hotellet där vi fortfarande befinner oss. C är i gymmet och jag ligger under täcket och fördriver tiden med att se på film och kommunicera med de käraste vännerna som är med mig på den här IVF-resan. 

Jag har valt att dela denna resa med min familj, flera av mina närmsta vänner, och även ett par arbetskamrater och det känns så bra att kunna prata med dem om sina upplevelser och ha stöd från dem när livet ibland är jobbigt. Extra stort stöd har jag av en vän som även hon är ofrivilligt barnlös och som ska insemineras om en vecka. Så svårt det måste vara att dölja en sådan här stor händelse från sin omgivning, och varför? Om vi inte lyckas denna gång kommer jag att kunna gråta ut hos de vänner som varit med mig hela tiden, de vänner som namngett mina ägg. De kommer säkerligen att peppa mig, krama mig och säga till mig att - nästa gång så lyckas ni. Och när vi väl har Miniminguez i vår famn, oavsett om det är nu eller senare, så kommer de att glädjas med mig och vara medvetna om den kamp vi genomgått för att komma dit. Tack fom fan för fina vänner och fin familj! Håll nu alla tummar och tår  för att Miniminguez finns bland dagens äggskörd.

Over and out.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Igår var vi äntligen på vårt lika delar efterlängtade som fruktade första VUL. Jag var så nervös att jag kände mig sjuk innan det var dags. Veckorna sedan vi sett plusset hade jag haft en massa symtom på graviditet som kommit och gått, och så...

    Idag har jag nått ruvardag 15. Det har varit otroligt jobbigt att gå och vänta och pendla mellan hopp och förtvivlan som jag nu förstår att man gör under ruvartiden. Jag har haft en del symtom sedan dag 8-9 men såklart inte vetat om de berott...

    Ganska snart efter att vi anlände till IVF-kliniken i lördags vid lunchtid fick vi stillat vår oro. Av de 7 plockade äggen hade 4 lyckats befruktats med hjälp av ICSI, varav en finfin 4-cellig krabat (vi tror det är Magnolia) återfördes och s...

      Idag är en solig dag här i Umeå, en dag då vi endast väntar och undrar och oroar oss. Tiden får gärna gå snabbt fram till 12.30 då vi får beskeden kring hur våra ägg klarat sig och om det blir någon återföring eller om vi får åka hem med ...

      Nu har jag nått till sprutdag 9. Jag har mått otroligt bra hela tiden och inte känt av några biverkningar så jag var kanske inte förvånad när jag fick ett samtal från IVF-kliniken i Umeå där sköterskan berättade att jag inte blivit stimul...