Spraydag 2 har snart passerat och ännu har ingen bitch tagit över vare sig min kropp eller min själ. Hoppas att mitt välmående håller i sig. Idag tänker jag extra mycket på alla de år som passerat under vilka vi har väntat och längtat. Vi har aktivt försökt bli med Miniminguez i 4-5 år. År som passerat otroligt snabbt och som aldrig kommer igen. Något jag är glad och stolt över är att vi inte vid något tillfälle under dessa år låtit vår ofrivilliga barnlöshet styra vårt liv. Vi har aldrig schemalagt hela vårt liv efter menstruationscykler, ägglossningstester eller utredningar. Vi har inte låtit våra misslyckade försök att skapa en familj nedslå oss och hur många gånger jag gråtit p.g.a vår barnlöshet kan jag räkna på en hand. Nu är ju inte vår väntan och längtan över ännu och jag är fullt medveten om att min sinnesstämning mest troligt kommer att förändras framöver, speciellt om vi inte lyckas med vår IVF, men jag tror att vår positiva livssyn och att vi har låtit livet fortsätta istället för att stanna upp, har hjälpt oss att behålla ett sorts perspektiv. Jag har alltid känt genuin glädje över de graviditetsbesked som dykt upp omkring oss bland vänner och familj. Många av våra vänner har hunnit träffas, flytta ihop OCH få barn under den tid som vi aktivt försökt bli gravida. Men jag kommer ju inte att få ett barn beroende av att någon annan i sin tur inte får ett barn. Min tur kommer. Eller så kommer den inte och vet ni vad, då fortsätter livet ändå, bara en annan sorts liv än det vi från början planerat. Ett liv utan barn är också ett liv. Men jag hoppas att vi snart belönas för vårt tålamod och vår optimism, gärna med en Miniminguez att slösa all vår kärlek på, snälla?! Tack på förhand.

   Kvällsskidåkning igår i vår vackra stad

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Igår var vi äntligen på vårt lika delar efterlängtade som fruktade första VUL. Jag var så nervös att jag kände mig sjuk innan det var dags. Veckorna sedan vi sett plusset hade jag haft en massa symtom på graviditet som kommit och gått, och så...

    Idag har jag nått ruvardag 15. Det har varit otroligt jobbigt att gå och vänta och pendla mellan hopp och förtvivlan som jag nu förstår att man gör under ruvartiden. Jag har haft en del symtom sedan dag 8-9 men såklart inte vetat om de berott...

    Ganska snart efter att vi anlände till IVF-kliniken i lördags vid lunchtid fick vi stillat vår oro. Av de 7 plockade äggen hade 4 lyckats befruktats med hjälp av ICSI, varav en finfin 4-cellig krabat (vi tror det är Magnolia) återfördes och s...

      Idag är en solig dag här i Umeå, en dag då vi endast väntar och undrar och oroar oss. Tiden får gärna gå snabbt fram till 12.30 då vi får beskeden kring hur våra ägg klarat sig och om det blir någon återföring eller om vi får åka hem med ...

Idag har äggen blivit plockade, spermaprovet frambringat, och i detta nu ligger förhoppningsvis äggen och blir befruktade i värmeskåpet på IVF-kliniken.  7 små tappra krigarägg, vilka alla är namngivna av mina fina tjejkompisar. De hade gissat ...